Det var så länge sedan vi sågs

Jag tänker ibland att jag ska börja blogga igen. Nu var det i och för sig rätt länge sedan sist, jag skriver så mycket annat nuförtiden. Men för någon kväll sedan kände jag det, faktiskt. Det där drivet efter att skriva igen.

Det är något speciellt med att skriva på internet. Man behöver inte censurera sig själv så mycket. Jag menar inte med information, självklart berättar man inte allt. Jag skulle aldrig skriva var jag bor (har jag gjort det?). Det jag menar är att man, rent språkligt, inte behöver censurera sig. Jag behöver inte strukturera upp den här texten. Jag kan bara skriva. Oftast hör jag ju ändå hur det låter, och om jag ska ändra något, när jag läser igenom texten innan jag trycker på publicera. Det är knappast heller någon som ens läser här.

En slags dagbok, fast annorlunda mot den jag egentligen skriver om kvällarna.

På internet är jag privat, tillsammans med andra. Här får man en chans att skrika ut vad man känner, för att kanske få ett svar. Det är säkert ganska menlöst, men också ganska skönt.

Hej, igen, bloggen. Vi får se om vi ses.

En annorlunda helg

Har spenderat min helg på Bokmässan. Kaos, kaos, kaos och otroligt roligt. Har skrivit om det här. När jag hade lagt mig igår låg jag och funderade lite, som man gör. För ovanligheternas skull fick jag böcker signerade, av inte mindre än fyra författare. Det är så konstigt att träffa kända människor, kan jag tycka. För jag vet så väl vilka de är och vad de gör, framför allt om jag följer någon blogg eller så. För mig är de åtminstone en bekant - men de har ingen aning om vem jag är. Mötet blir obalanserat. Så även om det är roligt så känns det lite skevt. I alla fall för mig.

Midsommartrauma

Men tjeeeenare. Jag är fortfarande i post-midsommar-mode. Dvs trött. Lätt utmattad. Behov av egentid. Så idag stannar jag hemma. Igår också, iof, men! Då mådde jag också lite halvkrassligt. Idag är jag normal. Så normal jag kan bli, i alla fall.

Jag kom tillbaka till västkusten för en vecka sedan efter en månad i Uppsala. Det känns lika konstigt varje gång eftersom jag är på väg till någon samtidigt som jag lämnar någon annan. Kan inte alla bara bo på samma ställe? Vore ju mycket enklare. Och billigare.

Svammel svammel. Ska försöka skriva lite mer sammanhängande nästa gång. Promise.

Nu ska jag läsa. Och äta lite bacon och stekt potatis.

OMNOMNOM.

Desolation

Hej där. Fortfarande tomt och ödsligt här, ni får ursäkta. Jag har inte så mycket ork, är jag rädd. Behöver ibland mota bort stresskänslor även på lediga dagar, det vill inte riktigt släppa. Antar att det kommer ta ett tag. Dock har jag nog en del att skriva om här, jag har bara lite svårt att ta tag i saker för tillfället. Men, det kanske blir bättre!

Annars blev jag också lite taggad att testa att ha en bokblogg i stället, nu när Tonårsboken lagt ner (!). Men det får i så fall bli ett senare projekt. Nu ska jag gå och nysa lite mer åt katten.

Tjofräs.

En liten uppdatering

Fruktansvärt vad dåligt jag har bloggat sedan jag kom hem från Sverige. Skärpning! Jag tänkte dock bara börja med en liten uppdatering vad jag håller på med. När jag kom hem först bodde jag ett par veckor hos Fredrik min, vilket var jävligt nice dock väldigt trångt då vi bodde båda två på hans 19 kvadrat - lite i minsta laget! Men nu är jag hemma hos päronen igen och ägnar för tillfället dagarna åt att läsa, klyva ved och umgås med de som fortfarande bor här. Dessutom har jag jobbat några dagar, varit hos sjukgymnast (och fått hjälp!) och gått väldigt många promenader. Har den sista veckan börjat må mycket bättre så jag känner mig väldigt nöjd. Och lugn, för första gången typ någonsin. Det var sjukt länge sedan jag faktiskt kunde ta mig tid åt mina intressen och inte bara stressat inför någon deadline, så detta är otroligt skönt. Och snart börjar jag ju jobba igen så den här pausen känns väldigt välbehövlig.

Förhoppningsvis kommer det att fyllas på lite mer här så småningom, men jag lovar ingenting!

Lystring

Jag har bestämt mig. Jag åker hem. Igår fick jag nog av alltihopa, och av mitt velande fram och tillbaka, och bestämde mig. Det här är helt fel tid för mig att vara på ett utbyte. Min motivation och min energi till att plugga är lika med noll. Om jag inte redan hade tackat ja så hade jag gjort något annat än att plugga den här terminen. Sedan är mitt franskaintresse ganska förfallet.

Det finns ännu fler anledningar till att jag åker härifrån. Men den viktigaste är känslan att jag behöver må bra och sluta göra saker för att jag "måste". Jag behöver tänka på mig själv ett tag.

Så. Jag åker hem. Vi ses snart, Sverige!

Seule

Det är underligt ändå, hur olika stort behov man har av att umgås med andra människor. Nog för att jag längtar hem något fruktansvärt, och saknar alla hemifrån, men jag har också upptäckt hur mycket jag ändå uppskattar att få vara för mig själv. Jag känner inte allt för många här ändå, och de jag känner har ofta besök hemifrån eller är hemma själva på besök, så jag har hittills fått ganska mycket tid för mig själv. Visst borde jag egentligen ha pluggat idag, men att bara få ha tid för mig själv att läsa och pyssla med lite olika grejer är bara för... skönt. Jag tror jag behöver det för att slappna av, och för att tänka igenom saker och ting. Och att vara ensam stör mig inte alls när jag väljer det själv, ofta kan jag till och med föredra det framför att gå ut och träffa andra.

Jag tror jag ska fortsätta med lite till, helt enkelt.

C'est l'angoisse

Den här ångesten som jag har idag, den är inte av denna värld. Jag försöker tvinga mig upp ur sängen och plugga lite mer men helst vill jag bara krypa ihop till en liten boll i mörkret under täcket och gömma mig där tills jag glömmer bort att jag finns. Men det går ju inte. Jag har inte tid att bryta ihop, det är det som är grejen. Jag måste svara på de här frågorna jag inte förstår till imorgon, jag måste gå upp, äta lunch, duscha så att jag inte ser ut som en uteliggare på språkpuben som börjar ikväll. Måste hålla fasaden uppe, vara stark, vara bra, vara bäst. Kan inte tillåta mer än små stunder att falla sönder för annars gör allt annat det också. Faller sönder.

Den här känslan av att ha ett ansvar för så himla mycket, att göra så mycket, vara så mycket. Vart tar jag själv vägen in i det här? Jag drunknar i berget som är mitt eget liv, som är skola, och flytt till Paris, som är pojkvän och vänner, familj och alla mina böcker jag staplar längs väggarna. Drunknar i oceanen som är mitt liv, som är högar av olästa tidningar, ambitioner att blogga och skriva en bok, att lära sig att måla med akryl, att träna, söka extrajobb, att laga god mat. Jag kvävs av alla satans måsten. Men jag måste!

För jag vill ju själv, ändå. Jag vill för mycket. Jag vill hinna med allt det som står ovan, och ännu mer. Jag vill inte välja bort något. Det mesta är lika viktigt. Så mycket har en tidsstämpel på sig, ett bäst före-datum. Har jag också det? För det är så det känns. Om jag inte hinner det nu, när ska jag då göra det? Kommer mitt liv bestå av ett stort icke-hinnande? När ska lära mig att välja bort saker? När kommer pressen försvinna?

När kommer det sluta kännas jobbigt när folk försöker släta över det faktum att deras ton i rösten säger att det jag läser är onyttigt och värdelöst genom att säga att språk, det är ju häftigt, och imponerande att man kan!

Fast det inte känns som jag kan. Fast de kanske inte ens menar det. De skulle ju aldrig tänka tanken själva, att läsa det jag läser.

När kan jag sakta ner, ta hand om mig själv, vara med de jag tycker om - utan att få dåligt samvete?

När?

Att prioritera

Vad är det som gör det så svårt att välja en sak framför en annan? Jag kom för ett tag sedan fram till att den antagligen största orsaken att jag skjuter upp saker till sista sekunden är att jag är totalt värdelös på att prioritera. För uppsatsen kan ju alltid vänta en dag till; jag måste (!) ju se det här avsnittet av Game of Thrones innan någon spoilar det för mig! Dessutom behöver jag slappna av lite också, så att jag inte går in i väggen. Det är för min egen hälsas skull!

Det kan man i varje fall intala sig.

Men alltså. Varför kan jag inte prioritera? För att jag är lat? För att jag är lite trög sådär? Eller missade jag helt enkelt den kursen under gymnasiet?

En gåta. Jag misstänker dock att jag inte direkt är ensam med det här problemet. Och det är ju inte så farligt. Inte förrän du försöker balansera studier/umgänge/läsning/bostadsletande/stipendiesökande/städning/motion/matlagning osv. osv. Tyck synd om mig. Eller inte. Fritt land och allt sånt.

Jag skulle dock uppskatta lite tips. Eller en hederlig spark i baken. Båda skulle möjligtvis (antagligen inte) göra susen.

Fast jag slår vad om att till och med de här blommorna är bättre på att prioritera än vad jag är.

Mycket snack och lite verkstad

Det var ju det här med att söka bostad i Paris. Så att jag ska ha någonstans att bo, när jag väl åker dit. I januari. Om ett halvår.

Har jag gjort det?

Det beror väl på hur man ser det. (Svar: nej). Idag släpade jag mig i vilket fall fram till datorn (läs: öppnade motvilligt en ny flik och slutade stirra på facebook) och pallrade mig in på det franska universitetets hemsida. Full av, låt oss kalla det... entusiasm. Helt säker som jag var på att jag lätt skulle hitta listan över bostadssidor som jag sett där förut började jag skumma igenom deras kategorier.

Detta var imorse. Jag har fortfarande inte hittat något. Nu sitter jag i stället och svär över fransmännens oförmåga att skapa någon sorts logik och ordning över något över huvud taget. ´

Säg hej till mig, Soon To Be Homeless-Sofie.

Heureuse

Okej. Så jag kanske är lite glad. Vi kanske hade det ganska fint igår. Och i torsdags.

Åh, herregud jag dör nog snart.

Dear 2012 #1

Jag sitter hemma idag. Skulle egentligen varit i stan och skulle egentligen plugga, men jag känner mig inte helt kry. Igen. Så kan det gå. Men tänkte i alla fall ge lite cred till det gångna (gud, stavar man det så?) året för det ska det ta mig fan ha.

Jag tror nog att det har varit det mest händelserika året för mig hittills och definitivt ett av de bättre. Allt har hänt sjukt snabbt och jag kan fatta vilken sjuk tur jag haft med massor av saker. Framför allt så har det hänt mycket nya saker och då tänkte jag göra såhär:

2012 var året då jag för första gången:

• Gick ut (i Sverige). Kära Höga C vad trevligt det var. Mindre trevliga var väl kommentarerna efteråt från de som tycker att man inte kan gå ut om man inte dricker. För det är ju så det funkar.
• Vann en iPad. Liksom... Vad fan?!
• Sökte riktiga sommarjobb - och fick ett! Därav också första gången jag jobbade.
• Gick på bal i långklänning.
• Missade Eurovision. Det var skandal. Jag var ju dock kung och lyckades missa alla spoilers till dagen efter då jag kunde se på en inspelning. Trots att vi VANN. Åh herregud.
• TOG STUDENTEN. Och nog för att alla säger att det är fantastiskt men det överträffade mina förväntningar i alla fall.
• Reste med bara vänner och då dessutom till Paris. Var väl ungefär bland det bästa som hänt. Vi gör om det snart, va, okej?
• Körde av vägen. I en rondell dessutom. Ni kan kalla mig Ms Klantskalle.
• Röntgade mig. Pga avåkningen. Min stackars nacke fick sig en törn. Men nu är det bra! (typ)
• Sov i en husbil. Det får ni inte missa, alltså!
• Blev kär i en stad. Uppsala, o du sköna! Hah.
• Gick på utomhusbio. Alldeles underbart. Grym film för övrigt, The Music Never Stopped. Se den.
• Flyttade hemifrån. Och överlevde. Who knew?
• Betalade hyra. Och tog studielån. Usch.
• Var med på språkvetarnollning. Så jävla roligt. Såna underbara människor. Åh.
• Skaffade mig en ny bekantskapskrets (på flera år fanimej). Fantastiska människor, dessutom.
• Byggde en mänsklig pyramid på en centralstation.
• Gick på en gasque (= fin sittning). Om jag var missnöjd med balen så var detta precis vad jag tänkt mig. God mat, gott sällskap, bordskavaljer, massa skålar och fin underhållning. Uppklätt, men lite mer lagom. Underbart.
• Gick på pub. Gud, vad efterbliven man låter...
• Gick på ett riktigt Poetry Slam. Jag säger bara... O-T-R-O-L-I-G-T. Speciellt finalen. Shit.
• Tog mina första högskolepoäng och klarade min första tenta. Go me!
• Gick på en nationsrunda (=du ska ta en öl/cider på så många nationer som möjligt). Dessutom med folk jag inte kände. Hade överraskande roligt. Och sällskap hem till dörren.
• Skapade en kostym av bubbelplast och hade på mig den på ännu en gasque. Väldigt varmt...
• Besökte Stockholm. Jag vet, det är pinsamt. Men nu så!
• Var ute med endast pojkar. Vad hände där?
• Sminkade mig själv till döden och mannen till Jokern.
• Gick på ordentlig Halloweenfest.
• Kysste Jokern från Batman. Otroligt konstigt. Om än bra.
• Gick på teater. Riktig teater. Dracula. Det var så bra. Åh.
• Såg alla tre LOTR-filmer på raken. Extended version.
• Drack en shot. Busigt, right?

Det blev en sjukt lång lista. Oj. Och då har jag inte med en massa saker (som på olika sätt inte var första gången). Som att jag blev så nöjd med mitt och Karins projektarbete, alla övernattningar, allt pluggpluggplugg, när vi var på Smögen, midsommar, min födelsedag, när jag fick antagningsbeskedet, var på kulturkalaset i Göteborg, hade avskedsmiddag, vinkade av mina vänner och sedan inte träffade dem på evigheters evighet, hur nervös man blev på uppropet, om hur trassligt mitt hår har varit, hur sjuk jag varit från och till, om den underbart goda fikan på Kalmars nation, om att prata på Facebook till fyra på natten eller på riktigt tills man somnar. Som att jag hamnade mittemot Annika på avslutningsmiddagen på nollningen, att jag varit på biobiobio, haft underbara filmkvällar (och -nätter), fått besök av min familj och hälsat på här hemma, överlevde en datakurs, träffade min finfina man på den där reccegasquen i september, att jag och Anna klättrade klippor och trotsade vind i Smögen, att vi inte fick plats på julavslutningen på Snerikes, att vi dansade så underbart den där första veckan och att jag faktiskt fick medicin när jag senast var på akuten eller att the Hobbit var så jävla bra och nyår likaså, att det kändes som att komma hem.

Om du har läst alltihopa är du antingen grym eller jävligt uttråkad. Men ändå. Kudos! Bilder får ni vid senare tillfälle. Nu får ni bara en.

Det var inte jag

Var och julhandlade idag. En julklapp.

Och massor till mig. Meep

 


























Helt okej ändå. Nu borde jag plugga men jag har förbannat ont i magen så vi får se på det. Ciao!

Today

Måste säga att jag är på ganska bra humör nu, asså. Lyssnar lite på älskade Vreeswijk och ska strax värma på lite pizza, innan jag styr kosan mot centrum för lite film och frukt.

Om ni vill veta så har jag varit inne och handlat lite idag. Hade ett sånt fantastiskt flyt så det finns inte. Tack vare lite presentkort, rabatter osv fick jag foundation, puder, concealer, två nagellack (IsaDora), cykelbyxor, steps (strumpor), strumpbyxor, en tröja, deo, mascara, en sjal och mat för mycket mindre än jag räknat med. Så jag är nöjd!!!

Nu får ni en egobild. Ojoj. Har det hänt förut?!

 Och nej, det är inte jag på de två andra. Det hoppas jag ni förstod. Vovvarna har varit och fixat pälsen, så de är som två små råttor nu. Om ni ville veta.

L'université

Skickade in ansökan till högskolan... Kändes sjukt konstigt måste jag säga. Känner mig yngre än vad jag är. Vadå? Studenten snart? Bal? Jobba? Studera? Universitet?

Det där har väl ändå inget med mig att göra.

Aja, det trillar väl ner snart. Hoppas jag. Just nu håller jag på att baka bröd. Eller ja, väntar på att det ska bli klart i ugnen. Svälter ihjäl här borta. Under tiden tittar jag på Let's Dance och hoppas att den plågan ska dämpa hungern...

Tjeeenare

Det känns bra när man inte har en klocka vid sängen, går upp och märker att klockan är halv två. Bye bye dagen, det var trevligt att ses!

Är det bara jag som tycker det är fult när folk skriver "Tjäänare"? Man säger ju inte ens så. Isch, usch, blä.

VENI SERVE!

Tralala

Det här sommarjobbssökandet gör mig deprimerad. Har sökt 20 stycken nu och inte hört något alls. Yay. Ingen som har ett jobb över?

Usch och fy och blä

Positiv

Ärligt talat, vem fan kom på det här med PMS? Dummaste jävla påhittet jag någonsin hört talats om. Förstör. Min. Kväll.

Trots att jag köpt balklänning och borde studsa runt av glädje. Eller ah... om jag varit en normal person som gillar kläder och sånt trams vill säga.

Kanske borde skaffa en ny kategori för detta? "Så-där-förbannat-arg-att-jag-skriver-vad-för-ofog,-irriterar-folk-och-kastar-saker-på-oskyldiga-förbipasserande" t.ex.

Uäh

Har en mindre bra dag. Känner bara att trean är för mycket. För mycket att göra, för mycket att veta, för mycket att orka med.

Fuck this shit. Eller nåt.

Apa

Är så sjukt jävla arg. Och förbannat trött på det. Jag har inte tid med det här!

Tack för att du förstörde min kväll, idiot.