Dra åt helvete, världen

Har känt mig ganska nedstämd sedan valresultaten från EU kom. Högerextrema partier får alltmer makt, feminismen ställs vid sidan om rasism, en man skjuter ihjäl flera kvinnor för att de inte ville ligga med honom o och folk tar det inte på allvar. Säger att han bara är sjuk i huvudet. Men var fick han sina idéer ifrån?

Jag berättar för min pojkvän om att jag känner eller känner till många i min omgivning som har blivit utsatta för saker. Och mindre grejer, som hur jag var helt övertygad om att jag var ful som stryk när jag gick på låg- eller mellanstadiet och satt och grät framför spegeln.Hur chockad han blir över detta. Att allt detta är så vanligt, så vardagligt.

Det är så vanligt att vi inte ens tänker på det. Vi ifrågasätter det knappt ens. Makten efter jämställdhet bagatelliseras konstant. Jag blir ta mig sjutton tokig. Och jag tror att det mest beror på okunskap. För bara någon dag sedan sade en fransk kompis till mig, på tal om att vi har röstat in ett feministiskt parti i EU-parlamentet:

- Yeah, okay... But you don't need feminism in Sweden, right?

Jo, tro som fan att vi gör.

Desolation

Hej där. Fortfarande tomt och ödsligt här, ni får ursäkta. Jag har inte så mycket ork, är jag rädd. Behöver ibland mota bort stresskänslor även på lediga dagar, det vill inte riktigt släppa. Antar att det kommer ta ett tag. Dock har jag nog en del att skriva om här, jag har bara lite svårt att ta tag i saker för tillfället. Men, det kanske blir bättre!

Annars blev jag också lite taggad att testa att ha en bokblogg i stället, nu när Tonårsboken lagt ner (!). Men det får i så fall bli ett senare projekt. Nu ska jag gå och nysa lite mer åt katten.

Tjofräs.