Tö

Jag fattar inte grejen med att bli ledsen för att snön försvinner. Varför? Den var ju ändå bara grå och ful vid det här laget, vi har haft snö sedan november - mer än tillräckligt OCH att det nu dessutom är plusgrader. Jag menar, hallelujah?! Man slipper frysa! What's not to love?

Att över huvud taget bli ledsen över vädret känns lite överdrivet tycker jag. Om det inte faktiskt påverkar ditt liv eller någon händelse på något avgörande sätt så bara... lägg av. Jag fattar om du måste skjuta upp ditt bröllop eller inte kan ta dig till jobbet. Men annars? Nä.

Sen har jag säkert varit upprörd massa gånger. Just nu tycker jag dock bara det är löjligt.

Feel free to call me a hypocrite.

C'est moi, non ?

Stod framför spegeln häromdagen, glasögonen satt en bit ner på näsan så allt blev lite suddigt, även på nära håll. Tyckte mig se något i ögonen så jag kastade mig efter mitt block och ett kolstift. Snett och vint och skumma proportioner, men blicken fastnade. Underligt ändå.

Det är cirkelns förbannelse

Jag är så trött på den eviga oron över att vara sjuk. Lite ont i magen, hjärtklappning eller vad som helst kan när som helst spåra ur till cancer, hjärtfel, diabetes, infektioner osv. om jag inte hela tiden försöker styra mina tanker ifrån sådana saker. Det blir oerhört påfrestande och energislukande ganska snart, alla har säkert märkt av det någon gång.

Grejen är ju att det i princip alltid är något som jag oroar mig för och även om jag lyckas intala mig att det inte är någon fara så ligger det fortfarande och puttrar under ytan och stjäl min kraft. När det börjar bli riktigt illa kretsar plötsligt hela mitt liv runt detta och jag tänker hela tiden att "så fort det blir bra så kommer jag orka ta tag i allt annat" eller "så fort det är bra kommer jag orka mer och må bättre". Då kan jag bli sittande, utan att egentligen göra någonting alls, och liksom fastna i någon slags paralyserad ångest. Inte så allvarlig så, men det gör att allt känns som ett oöverkomligt hinder, till och med att stänga av musiken när datorn är framför en eller bara ändra ställning från hukande till sittande. Samtidigt vet jag ju om att jag oroar mig ganska lätt och att symptom då också förstärks. Hur vet man vad man känner på riktigt och vad man inbillar sig? Var går gränsen? Vad är stressrelaterat?

Det blir ju inte direkt lättare av jag är lite smått livrädd för att gå till läkaren också.

Och hur svårt är det inte att förklara. Om jag mår dåligt pga något dåligt som hänt så känner jag själv att jag kan hantera det mycket bättre. Man kanske blir smått förstenad en stund men man rycker ju upp sig och tar tag i saker ändå. Av någon anledning tycks jag inte kunna göra det så fort det handlar om sjukdomar. Och när jag väl lyckas tar det ofta inte lång stund innan jag börjar känna av något annat och det hela börjar om igen.

Så trött jag blir.

Fredagskväll, du vet

Har de sjukaste humörsvängningarna.

Eller kanske inte, egenligen. Är mest irriterad och nedstämd. Hyperkänslig i kroppen. Underlig känsla.

Obehagligt.

Vajjert

En otroligt fin dag idag. Längtar ut i solen och ut i köket, vill ha frisk luft och sedan laga något riktigt ordentligt. Har kommit fram till att mat är ungefär det bästa som finns. Inte mycket som slår känslan när man kan sätta sig ned med mat som man lagat själv och som ibland t o m är gudomligt god.

Inga nudlar eller färdigmat för min del, tack.

Nu börjas det igen

Har klagat några dagar på att jag är så jävla klen. Och idag blev det bevisat. Hittade en utmaning alldeles nyss, här. Man tävlar i hur man procentuellt kan öka tiden man orkar stå i plankan. Är väl försent att anmäla sig kanske men jag tyckte det lät bra ändå (hoppas det inte är försent?). Tänkte att en minut orkar man väl ändå. Nej. 43 sekunder.

Faktiskt pinsamt. Glöm allt jag sagt!

Dear 2012 #1

Jag sitter hemma idag. Skulle egentligen varit i stan och skulle egentligen plugga, men jag känner mig inte helt kry. Igen. Så kan det gå. Men tänkte i alla fall ge lite cred till det gångna (gud, stavar man det så?) året för det ska det ta mig fan ha.

Jag tror nog att det har varit det mest händelserika året för mig hittills och definitivt ett av de bättre. Allt har hänt sjukt snabbt och jag kan fatta vilken sjuk tur jag haft med massor av saker. Framför allt så har det hänt mycket nya saker och då tänkte jag göra såhär:

2012 var året då jag för första gången:

• Gick ut (i Sverige). Kära Höga C vad trevligt det var. Mindre trevliga var väl kommentarerna efteråt från de som tycker att man inte kan gå ut om man inte dricker. För det är ju så det funkar.
• Vann en iPad. Liksom... Vad fan?!
• Sökte riktiga sommarjobb - och fick ett! Därav också första gången jag jobbade.
• Gick på bal i långklänning.
• Missade Eurovision. Det var skandal. Jag var ju dock kung och lyckades missa alla spoilers till dagen efter då jag kunde se på en inspelning. Trots att vi VANN. Åh herregud.
• TOG STUDENTEN. Och nog för att alla säger att det är fantastiskt men det överträffade mina förväntningar i alla fall.
• Reste med bara vänner och då dessutom till Paris. Var väl ungefär bland det bästa som hänt. Vi gör om det snart, va, okej?
• Körde av vägen. I en rondell dessutom. Ni kan kalla mig Ms Klantskalle.
• Röntgade mig. Pga avåkningen. Min stackars nacke fick sig en törn. Men nu är det bra! (typ)
• Sov i en husbil. Det får ni inte missa, alltså!
• Blev kär i en stad. Uppsala, o du sköna! Hah.
• Gick på utomhusbio. Alldeles underbart. Grym film för övrigt, The Music Never Stopped. Se den.
• Flyttade hemifrån. Och överlevde. Who knew?
• Betalade hyra. Och tog studielån. Usch.
• Var med på språkvetarnollning. Så jävla roligt. Såna underbara människor. Åh.
• Skaffade mig en ny bekantskapskrets (på flera år fanimej). Fantastiska människor, dessutom.
• Byggde en mänsklig pyramid på en centralstation.
• Gick på en gasque (= fin sittning). Om jag var missnöjd med balen så var detta precis vad jag tänkt mig. God mat, gott sällskap, bordskavaljer, massa skålar och fin underhållning. Uppklätt, men lite mer lagom. Underbart.
• Gick på pub. Gud, vad efterbliven man låter...
• Gick på ett riktigt Poetry Slam. Jag säger bara... O-T-R-O-L-I-G-T. Speciellt finalen. Shit.
• Tog mina första högskolepoäng och klarade min första tenta. Go me!
• Gick på en nationsrunda (=du ska ta en öl/cider på så många nationer som möjligt). Dessutom med folk jag inte kände. Hade överraskande roligt. Och sällskap hem till dörren.
• Skapade en kostym av bubbelplast och hade på mig den på ännu en gasque. Väldigt varmt...
• Besökte Stockholm. Jag vet, det är pinsamt. Men nu så!
• Var ute med endast pojkar. Vad hände där?
• Sminkade mig själv till döden och mannen till Jokern.
• Gick på ordentlig Halloweenfest.
• Kysste Jokern från Batman. Otroligt konstigt. Om än bra.
• Gick på teater. Riktig teater. Dracula. Det var så bra. Åh.
• Såg alla tre LOTR-filmer på raken. Extended version.
• Drack en shot. Busigt, right?

Det blev en sjukt lång lista. Oj. Och då har jag inte med en massa saker (som på olika sätt inte var första gången). Som att jag blev så nöjd med mitt och Karins projektarbete, alla övernattningar, allt pluggpluggplugg, när vi var på Smögen, midsommar, min födelsedag, när jag fick antagningsbeskedet, var på kulturkalaset i Göteborg, hade avskedsmiddag, vinkade av mina vänner och sedan inte träffade dem på evigheters evighet, hur nervös man blev på uppropet, om hur trassligt mitt hår har varit, hur sjuk jag varit från och till, om den underbart goda fikan på Kalmars nation, om att prata på Facebook till fyra på natten eller på riktigt tills man somnar. Som att jag hamnade mittemot Annika på avslutningsmiddagen på nollningen, att jag varit på biobiobio, haft underbara filmkvällar (och -nätter), fått besök av min familj och hälsat på här hemma, överlevde en datakurs, träffade min finfina man på den där reccegasquen i september, att jag och Anna klättrade klippor och trotsade vind i Smögen, att vi inte fick plats på julavslutningen på Snerikes, att vi dansade så underbart den där första veckan och att jag faktiskt fick medicin när jag senast var på akuten eller att the Hobbit var så jävla bra och nyår likaså, att det kändes som att komma hem.

Om du har läst alltihopa är du antingen grym eller jävligt uttråkad. Men ändå. Kudos! Bilder får ni vid senare tillfälle. Nu får ni bara en.