Apa

Är så sjukt jävla arg. Och förbannat trött på det. Jag har inte tid med det här!

Tack för att du förstörde min kväll, idiot.

Oh bugger!

Spotify verkar hata mig. Så jag hatar Spotify. I guess we're even... Isch.

mummelmummelpiiiiiip

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHH FLIPPEN

Se dig omkring!

Åh, fy fan för dig, o du intoleranta alkoholsamhälle. Detta förbannade hyckleri, att man i nian ständigt uppmanas till att avstå från alkohol, för det är skadligt, det är farligt, det förstör folks liv etc. etc. Så kommer man till gymnasiet och helt plötsligt är det något som "hör ungdomen till", något som helt plötsligt bara är roligt och fantastiskt och det är klart att alla dricker. Om man inte gör det, då klassas man som onormal, tråkig. Ett freak. En fegis. Att säga att man inte dricker är som att säga att man älskar Jimmie Åkesson, att man inte tycker om lediga dagar, att man gillar att äta tånaglar. Ständigt denna förvåning, den upprepade och förskräckta frågan: varför?! Som om det var det sjukaste man någonsin har hört.

När körskoleläraren frågade eleverna i min grupp, på riskettan - kursen där man ska lära sig riskerna med alkohol och droger, varför de trodde att vissa personer inte dricker fick hon svaret att de kanske har haft någon dålig erfarenhet av alkohol eller har varit med om något hemskt.

Som om det är något slags onaturligt tillstånd, som endast kan utlösas av någon fruktansvärd, onämnbar upplevelse. Tanken att man kanske helt enkelt bara inte vill, inte har något behov av att dricka, verkar för dem främmande. För, vad i helvete, ska det vara så svårt att förstå! Jag dricker inte för att jag på något skulle vara rädd för alkohol eller för att jag tror att jag kommer bli totalförgiftad och alkis och dö. Nej. Det fattar jag väl! Och visst, det är säkert ytterst trevligt och roligt och allt det där att dricka. Jag förstår varför "alla" gör det och visst, jag kan ta en cider, visst kan jag smaka på ditt vin. Men jag dricker inte, för jag tycker fanimej inte att det är gott, jag känner att jag klarar mig bra på att vara så som jag är och jag jobbar hellre på mitt självförtroende än tar till alkohol för att våga göra det jag vill. Jag dricker inte, för jag kan ha hur roligt som helst ändå och vägrar göra det bara för att alla andra gör det! Och jag dricker inte, för det är trots allt ohälsosamt, det är faktiskt ett gift och jag klarar mig för fan bra ändå!

Jag skiter fullständigt i om ni dricker, men respektera för guds skull oss som inte gör det. Och det existerar inget likhetstecken mellan nykter och tråkig, så bara... lägg ner.

Ohja!

Underbara fredag! Solen skiner, skolan är slut för den här veckan och ikväll bär det av till Anna. Finfint blir det. Nu ska jag baka muffins. Eller, improvisera. Kanske. Vi får se!

Och ni måste lyssna på Jason Mraz's senaste singel: I Won't Give Up. Den är awesome.

Nu då

Apa, vad trött jag är. Lång dag, usch och fy. Men bilden var rolig iaf, tack och lov. Nu ska jag sova, tack och hej, leverpastej.

Jo...

Och juste, jag glömde:

http://www.youtube.com/watch?v=67LHSIRLTd0&fb_source=message


(Det laggar och vill inte lägga upp klippet som normalt folk. Ni får vara snälla och klicka på länken, som på den gamla goda tiden.)

Hej hå!

Jag såg precis en dokumentär om elever på high school i USA. Det är sjukt vilken hierarki de har, och hur barnsliga de var! De både agerade och såg ut som 14-åringar, trots att de gick sista året. Och föräldrarna! Som de pressade sina ungar och försökte bestämma vad de skulle göra! Blir arg, faktiskt. Ledsen också, över de sjuka kostnaderna som de har för sina skolor, och som begränsar ungdomarnas möjligheter!

Argh!

Sen blir jag lite sugen på att dra iväg också, i höst. Jag som kan. Men vart?

Så sant som det var sagt

Vi tycker mycket om det där, att låtsas som att vi vet mer än vi gör. För ingen får veta. Hur dumma vi är - egentligen.

Make it mine

Behöver komma bort nu. Det här håller inte. Faktiskt.

Jaha

Har tränat, pluggat, bakat, diskat, duschat... Tacken? Halsont och ryggont. Wohoo!

Alltså...

Årets första dag är snart slut och jag är beredd på förändring och allt det där men... Vad ska man egentligen göra? Det slog mig att det inte är så lång tid kvar tills man ska välja högskola - om man vill göra det nu överhuvudtaget - och ja, fy fan vad jobbigt. Tänk om jag inte alls vill läsa språk? Och jag vill väl inte plugga nu, det har jag redan gjort så mycket. Nej, resa vill jag nog göra, tänker jag. Men att åka med något företag och jobba utomlands känns faktiskt inte lockande alls och volontärarbete är för dyrt - och varmt. Att studera utomlands är för dyrt, och det kommer jag ändå göra senare. Så, vadå, ska jag bara resa runt på den lilla, lilla resekassa jag kan skrapa ihop i sommar? Lite osäkert, kan jag tycka. Och inte speciellt lockande heller, för den delen. Nej, men hur faan då?

Så då tänkte jag, jag skriver en lista. Se, det här är det jag vill göra:

• Resa
• Lära mig språk - i verkligheten
• Skriva
• Träffa nya människor

Kom på en lösning, är ni snälla. På en tajt budget, ett spontant sätt utan att det blir för läskigt. Lycka till.

Ciao belli!

Nej, men se där! Jag är tillbaka. Både jul och nyår har passerat, och oj vad trevligt vi hade det. Nu är det ett nytt år, en ny start och tro fan att detta året ska bli bättre! Jag börjar det nya, vackra, förhoppningsvis sjukdomsfria året med godisförbud (nästan iaf) och filmer. Nu sitter jag och skriver lite (hur kan jag så ofta glömma hur mycket jag tycker om det?!) och läser igenom lite gamla dokument. Jag har ju mest spontana texter och sådant dock...

Disciplin? Vad är det?

I vilket fall som helst, hittade ett flera år gammalt dokument. Började nästan skratta lite faktiskt, inte dåligt vad konstig man varit...

"Det var under det 21:a århundradet, då Paris Hilton hade makten över folket och alla ägde en spikmatta, som denna historia utspelade sig. Polarisarna smälte, som följd utav tvättbjörnarnas osunda leverne, och rädslan för att inte vara som alla andra växte sig större för var dag som gick. Den ledande djurarten kallades fjortisar och planeten kryllade av dem. "