Recensenten det är jag, det är jag

Igår var ingen vanlig dag. Det var dagen då jag fick mitt första recensionsexemplar.

Bokbranschen, här kommer jag!

Det var så länge sedan vi sågs

Jag tänker ibland att jag ska börja blogga igen. Nu var det i och för sig rätt länge sedan sist, jag skriver så mycket annat nuförtiden. Men för någon kväll sedan kände jag det, faktiskt. Det där drivet efter att skriva igen.

Det är något speciellt med att skriva på internet. Man behöver inte censurera sig själv så mycket. Jag menar inte med information, självklart berättar man inte allt. Jag skulle aldrig skriva var jag bor (har jag gjort det?). Det jag menar är att man, rent språkligt, inte behöver censurera sig. Jag behöver inte strukturera upp den här texten. Jag kan bara skriva. Oftast hör jag ju ändå hur det låter, och om jag ska ändra något, när jag läser igenom texten innan jag trycker på publicera. Det är knappast heller någon som ens läser här.

En slags dagbok, fast annorlunda mot den jag egentligen skriver om kvällarna.

På internet är jag privat, tillsammans med andra. Här får man en chans att skrika ut vad man känner, för att kanske få ett svar. Det är säkert ganska menlöst, men också ganska skönt.

Hej, igen, bloggen. Vi får se om vi ses.