Det blir så himla konstigt det där, vad man ska kalla för hemma. När jag åkte hit från Uppsala sa jag att jag skulle åka hem igen för första gången på två månader. Samtidigt så säger jag ju att imorgon åker jag hem igen.
Hem. Hem. Hem?
Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig. Men det har varit en trevlig vecka här på västkusten i alla fall! Har hunnit träffa de flesta och göra en del, tagit igen mig också. Nu börjar jag väl känna mig ganska nöjd dock. Det här är inte mitt liv längre. Nog för att jag gärna träffar vännerna och familjen hur mycket som helst men jag vill ha lite space. Har nog faktiskt vant mig vid att bo ensam.
Och hur jävla sjukt är det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar