En annorlunda helg

Har spenderat min helg på Bokmässan. Kaos, kaos, kaos och otroligt roligt. Har skrivit om det här. När jag hade lagt mig igår låg jag och funderade lite, som man gör. För ovanligheternas skull fick jag böcker signerade, av inte mindre än fyra författare. Det är så konstigt att träffa kända människor, kan jag tycka. För jag vet så väl vilka de är och vad de gör, framför allt om jag följer någon blogg eller så. För mig är de åtminstone en bekant - men de har ingen aning om vem jag är. Mötet blir obalanserat. Så även om det är roligt så känns det lite skevt. I alla fall för mig.

Herre min get

Det stormar utanför fönstret och här sitter jag, med tända ljus och min datorskärm. Var det ett år sedan jag skrev här senast? Är det dags att börja skriva igen?

Inte vet jag. Vi ger det väl ett försök.

Skapelsemyten #1

Jag fick en idé idag. När jag satt och läste om skapelsemyter från Grekland och Mellanöstern. Det handlade om att man inte kan skapa något från ingenting och att Eva skapades av Adams revben. Att Gud skapade oss i sin avbild. Tänk om det skulle vara mer bokstavligt. Att om det i början fanns Gud, och att Gud var oändlig. Så en dag ville han dela med sig av sig själv och började skapa universum. Och att i takt med ju mer han skapade, desto mindre kraft hade han. Desto mindre bestod han utav. Att det är därför det händer så mycket jävelskap hela tiden, för att han inte längre har kraften att påverka. Han är kanske mer maktlös än vi.

Och med det sagt vill jag bara påpeka att detta inte är någon teori. Jag såg det mer som något att skriva något fiktivt om. Något jag skulle skriva om jag själv skulle hitta på en skapelsemyt. För lite fascinerande, ändå?

Eller så är jag bara lättimponerad.

Av mig själv...

Ugh.

Sommaren är kort

Jag balanserar mellan att satsa på bloggen och på att lägga ner den. Antagligen kommer jag hamna någonstans i mitten, som vanligt. Jag är ju så duktig på att ta tag i saker.

HOST.

Men jag kan väl i alla fall ge en lite update, medan jag funderar.

Sommaren har varit bra. Jag har inte umgåtts riktigt så mycket som jag tänkt, men har ändå hunnit med midsommar, båthäng, London, camping, Skellefteå och födelsedagsfirande. Och en massa jobb, såklart. Nu är jag tillbaka i Uppsala, för gott. Sitter vid Fredriks skrivbord medan han är och dissekerar lite grann (på sin fritid... de är inte kloka, läkarstudenterna). Jag försöker förbereda mig inför de två intervjuer jag ska på i början i nästa vecka samtidigt som jag försöker att inte tänka på dem så jag inte ska bli för nervös.

Men FATTA om jag får jobb. Då tror jag fan jag dör av lycka.

Money, money, money, must be funny, in a rich man's world.

Och sen vore det ju kul att få jobba på ett nytt ställe, träffa lite nya människor. Kanske få lära mig kassan.

Mmmm...

Midsommartrauma

Men tjeeeenare. Jag är fortfarande i post-midsommar-mode. Dvs trött. Lätt utmattad. Behov av egentid. Så idag stannar jag hemma. Igår också, iof, men! Då mådde jag också lite halvkrassligt. Idag är jag normal. Så normal jag kan bli, i alla fall.

Jag kom tillbaka till västkusten för en vecka sedan efter en månad i Uppsala. Det känns lika konstigt varje gång eftersom jag är på väg till någon samtidigt som jag lämnar någon annan. Kan inte alla bara bo på samma ställe? Vore ju mycket enklare. Och billigare.

Svammel svammel. Ska försöka skriva lite mer sammanhängande nästa gång. Promise.

Nu ska jag läsa. Och äta lite bacon och stekt potatis.

OMNOMNOM.

Dra åt helvete, världen

Har känt mig ganska nedstämd sedan valresultaten från EU kom. Högerextrema partier får alltmer makt, feminismen ställs vid sidan om rasism, en man skjuter ihjäl flera kvinnor för att de inte ville ligga med honom o och folk tar det inte på allvar. Säger att han bara är sjuk i huvudet. Men var fick han sina idéer ifrån?

Jag berättar för min pojkvän om att jag känner eller känner till många i min omgivning som har blivit utsatta för saker. Och mindre grejer, som hur jag var helt övertygad om att jag var ful som stryk när jag gick på låg- eller mellanstadiet och satt och grät framför spegeln.Hur chockad han blir över detta. Att allt detta är så vanligt, så vardagligt.

Det är så vanligt att vi inte ens tänker på det. Vi ifrågasätter det knappt ens. Makten efter jämställdhet bagatelliseras konstant. Jag blir ta mig sjutton tokig. Och jag tror att det mest beror på okunskap. För bara någon dag sedan sade en fransk kompis till mig, på tal om att vi har röstat in ett feministiskt parti i EU-parlamentet:

- Yeah, okay... But you don't need feminism in Sweden, right?

Jo, tro som fan att vi gör.

Desolation

Hej där. Fortfarande tomt och ödsligt här, ni får ursäkta. Jag har inte så mycket ork, är jag rädd. Behöver ibland mota bort stresskänslor även på lediga dagar, det vill inte riktigt släppa. Antar att det kommer ta ett tag. Dock har jag nog en del att skriva om här, jag har bara lite svårt att ta tag i saker för tillfället. Men, det kanske blir bättre!

Annars blev jag också lite taggad att testa att ha en bokblogg i stället, nu när Tonårsboken lagt ner (!). Men det får i så fall bli ett senare projekt. Nu ska jag gå och nysa lite mer åt katten.

Tjofräs.