Exposé

En väldigt intressant sak med att vara utbytesstudent är ändå alla människor från olika länder som man träffar. På fredagar har vi en lektion i muntlig franska och där kommer alla från olika ställen; Italien, Japan, Polen, Venezuela, you name it. Så igår var det några som gjorde de första redovisningarna där man ska prata i några minuter om något aktuellt ämne från sitt eget land eller Frankrike. Då var det en tjej som pratade om samkönade äktenskap och adoption. Och den allmänna åsikten i klassrummet verkade vara att homosexuella absolut inte får adoptera för att det är onormalt, att barnen blir förstörda och förvirrade och behöver två tydliga förebilder, varav en man och en kvinna. Jag blev lite chockad ändå. Och hon berättade också att det i Italien inte riktigt är okej att leva tillsammans utan att vara gifta. Jag vet inte om jag bara är fördomsfull, men det känns som om Sverige liksom ligger före i tiden på ganska många saker. Att vi liksom kommit lite längre i utvecklingen. För känns det inte ibland som att de flesta länder har en ganska liknande historia och att man bara kommit olika långt? 

Jag känner mig lite elak. Men det var det intrycket jag fick. Och så blev jag lite upprörd också och ville ställa mig upp och hålla föredrag.

Men det gjorde jag ju inte. Kanske var lika bra, vad vet jag.

Schtroumpf

Idag var lite av en vändpunkt. Hur kan jag fortsätta vara trött på franska när det finns ord som schtroumpf. Ärligt talat. Det är ju nästan sjukt vad fult och härligt det ordet är. Smurf, betyder det. Och tydligen pratar de "smurfiska" (jag vet inte om det gör det i de svenska serierna också?). Vilket innebär att en viss andel ord byts ut av variationer av ordet smurf. Så om man till exempel vill säga: Igår drack jag ett glas, som vanligtvis heter Hier, j'ai bu un verre på franska, så byter man ut ett par ord och får:

Hier, j'ai schtroumpfé un schtroumpf.

Man kan ju dessutom tillägga att detta var en del utav en kurs i morfologi, och att vi efter denna utläggning fick jobba med att derivera, söka ursprungen på vissa smurford, till exempel anti-schtroumpfien.

Bästa lektionen typ någonsin.

2. Det här är feminism inte för mig…

Feminism är absolut inte någon strävan efter ett matriarkat, ett samhälle där kvinnor styr. Det är heller inte en hatkampanj mot män. Alla feminister är inte arga hela tiden, alla feminister är inte kvinnor och alla tycker inte likadant. Det finns många olika åsikter och vinklar, och alla engagerar sig inte i samma saker. Och vi är inte hjärntvättade, som en del verkar tro. Faktiskt.

Hela listan hittar ni här.

Som ett brev på posten

Äntligen så är datorn på min sida och tillåter mig att lägga in mina bilder. Ville ju egentligen så fort jag fått det lägga upp en bild på allt gottgott som mor min skickade till Alla hjärtans dag. Ett ordentligt "care package" och precis vad jag behövde då jag låg hemma med feber på det efterlängtade lovet.

Tack!

1. Det här är feminism för mig...

Att se att vårt samhälle inte är byggt på lika villkor och vilja göra någonting åt det. Att se att män ofta har ett försprång i samhället som vi kvinnor inte får ta del av. Att veta att sexism ofta är en vardaglig sak för många kvinnor. För mig är feminismen något väldigt grundläggande, varför ska inte könen kunna vara jämställda? Varför skulle man inte vilja det? För mig innebär feminism viljan att inte bli diskriminerad eller dömd på grund av sitt kön, oavsett vilket kön, även om det i många (de flesta?) fall är det kvinnliga könet som just nu ligger i underläge - och därav namnet på -ismen. För mig är feminism är strävan efter jämlikhet och rättvisa, efter att bryta destruktiva normer och efter ett tryggt samhälle.

Feminism är för mig essentiellt. Vad tycker ni?

(Listan kommer från bloggen Onekligen. Länken till originalinlägget hittar ni här.)

Såhär på ålderns höst

Jag har ändå känt ett litet sug av avundsjuka på folk som faktiskt skapar saker, och inte bara sitter och funderar på saken. Så plötsligt hör jag talas om, hör och häpna, en syjunta. Ja, en syjunta av alla saker, som ska börja nu här i Paris (Svenska kyrkan för att vara exakt). Med plånboken i högsta hugg skyndade jag mig iväg till en butik för att köpa lite garn och befann mig lite senare på plats med trådarna i högsta hugg. Det visade sig dock vara endast jag (förutom hon som höll i det) som hade känt samma entusiasm denna vecka och vi var alltså bara två stycken. Men! Det var jättetrevligt! Jag har börjat på en svart tubhalsduk och fick vara lite social samtidigt som kyrkan bjöd på GRATIS FIKA! Jag menar, hur bra?! Fick till och med en semla efteråt, utöver kanelbullarna.

Lätt värt, säger jag.

Feminism

Annars då? Jo, Lisa Bjärbo har på sin blogg föreslagit en lista att blogga om angående feminism, med tanke på allt som hänt på den fronten på senaste tiden (Blondinbella, bland annat). En väldigt bra idé tycker jag, och något som jag förhoppningsvis själv kommer ha tid att haka på. Listan är som följer:

1. Det här är feminism för mig…
2. Det här är feminism inte för mig…
3. Jag började kalla mig feminist när jag var…
4. Det här tänkte jag om feminismen innan jag själv började inse att jag nog var en del av den…
5. De vanligaste motargumenten jag stöter på som feminist är…
6. Det svåraste med att vara feminist tycker jag är…
7. Här är en lista på fem av mina främsta feministiska förebilder
8. Den viktigaste feministiska frågan för mig är…
9. Så syns feminismen i min vardag
10. Här är tre skitbra boktips som på ett eller annat sätt handlar om feminism

Inlägget från hennes blogg kan ni hitta här.