Recensenten det är jag, det är jag

Igår var ingen vanlig dag. Det var dagen då jag fick mitt första recensionsexemplar.

Bokbranschen, här kommer jag!

Det var så länge sedan vi sågs

Jag tänker ibland att jag ska börja blogga igen. Nu var det i och för sig rätt länge sedan sist, jag skriver så mycket annat nuförtiden. Men för någon kväll sedan kände jag det, faktiskt. Det där drivet efter att skriva igen.

Det är något speciellt med att skriva på internet. Man behöver inte censurera sig själv så mycket. Jag menar inte med information, självklart berättar man inte allt. Jag skulle aldrig skriva var jag bor (har jag gjort det?). Det jag menar är att man, rent språkligt, inte behöver censurera sig. Jag behöver inte strukturera upp den här texten. Jag kan bara skriva. Oftast hör jag ju ändå hur det låter, och om jag ska ändra något, när jag läser igenom texten innan jag trycker på publicera. Det är knappast heller någon som ens läser här.

En slags dagbok, fast annorlunda mot den jag egentligen skriver om kvällarna.

På internet är jag privat, tillsammans med andra. Här får man en chans att skrika ut vad man känner, för att kanske få ett svar. Det är säkert ganska menlöst, men också ganska skönt.

Hej, igen, bloggen. Vi får se om vi ses.

En annorlunda helg

Har spenderat min helg på Bokmässan. Kaos, kaos, kaos och otroligt roligt. Har skrivit om det här. När jag hade lagt mig igår låg jag och funderade lite, som man gör. För ovanligheternas skull fick jag böcker signerade, av inte mindre än fyra författare. Det är så konstigt att träffa kända människor, kan jag tycka. För jag vet så väl vilka de är och vad de gör, framför allt om jag följer någon blogg eller så. För mig är de åtminstone en bekant - men de har ingen aning om vem jag är. Mötet blir obalanserat. Så även om det är roligt så känns det lite skevt. I alla fall för mig.

Herre min get

Det stormar utanför fönstret och här sitter jag, med tända ljus och min datorskärm. Var det ett år sedan jag skrev här senast? Är det dags att börja skriva igen?

Inte vet jag. Vi ger det väl ett försök.

Skapelsemyten #1

Jag fick en idé idag. När jag satt och läste om skapelsemyter från Grekland och Mellanöstern. Det handlade om att man inte kan skapa något från ingenting och att Eva skapades av Adams revben. Att Gud skapade oss i sin avbild. Tänk om det skulle vara mer bokstavligt. Att om det i början fanns Gud, och att Gud var oändlig. Så en dag ville han dela med sig av sig själv och började skapa universum. Och att i takt med ju mer han skapade, desto mindre kraft hade han. Desto mindre bestod han utav. Att det är därför det händer så mycket jävelskap hela tiden, för att han inte längre har kraften att påverka. Han är kanske mer maktlös än vi.

Och med det sagt vill jag bara påpeka att detta inte är någon teori. Jag såg det mer som något att skriva något fiktivt om. Något jag skulle skriva om jag själv skulle hitta på en skapelsemyt. För lite fascinerande, ändå?

Eller så är jag bara lättimponerad.

Av mig själv...

Ugh.

Sommaren är kort

Jag balanserar mellan att satsa på bloggen och på att lägga ner den. Antagligen kommer jag hamna någonstans i mitten, som vanligt. Jag är ju så duktig på att ta tag i saker.

HOST.

Men jag kan väl i alla fall ge en lite update, medan jag funderar.

Sommaren har varit bra. Jag har inte umgåtts riktigt så mycket som jag tänkt, men har ändå hunnit med midsommar, båthäng, London, camping, Skellefteå och födelsedagsfirande. Och en massa jobb, såklart. Nu är jag tillbaka i Uppsala, för gott. Sitter vid Fredriks skrivbord medan han är och dissekerar lite grann (på sin fritid... de är inte kloka, läkarstudenterna). Jag försöker förbereda mig inför de två intervjuer jag ska på i början i nästa vecka samtidigt som jag försöker att inte tänka på dem så jag inte ska bli för nervös.

Men FATTA om jag får jobb. Då tror jag fan jag dör av lycka.

Money, money, money, must be funny, in a rich man's world.

Och sen vore det ju kul att få jobba på ett nytt ställe, träffa lite nya människor. Kanske få lära mig kassan.

Mmmm...

Midsommartrauma

Men tjeeeenare. Jag är fortfarande i post-midsommar-mode. Dvs trött. Lätt utmattad. Behov av egentid. Så idag stannar jag hemma. Igår också, iof, men! Då mådde jag också lite halvkrassligt. Idag är jag normal. Så normal jag kan bli, i alla fall.

Jag kom tillbaka till västkusten för en vecka sedan efter en månad i Uppsala. Det känns lika konstigt varje gång eftersom jag är på väg till någon samtidigt som jag lämnar någon annan. Kan inte alla bara bo på samma ställe? Vore ju mycket enklare. Och billigare.

Svammel svammel. Ska försöka skriva lite mer sammanhängande nästa gång. Promise.

Nu ska jag läsa. Och äta lite bacon och stekt potatis.

OMNOMNOM.