Heureuse

Okej. Så jag kanske är lite glad. Vi kanske hade det ganska fint igår. Och i torsdags.

Åh, herregud jag dör nog snart.

Solnarkomanen är i antågande

Jag vill påstå att våren här. Det känns i luften. Det doftar. Solen skiner. Temperaturen har flera gånger stigit över noll. Och framför allt är våren här i mitt huvud. Framtidsplaner och förhoppningar staplas på hög och helt plötsligt finns där energi som jag inte sett maken till på flera månader.

Vad vore en vår i Uppsala...?

Annars då? Jag översätter franskaglosor, läser om konjunktiv, skriver ansökan till ett utbyte och blogginlägg till humanioradagarna (kolla!), umgås med mina vänner, med mannen min, sitter på Skype och på telefon. Ångestar också, såklart. Men det är inte fokus. Det har inte överhanden. Jag känner att jag nog hade rätt om att detta också kommer bli ett bra år.

Mumma.

Hembesök

Har haft finfrämmat denna helgen, käraste Anna och Therese lyckades (trots SJ) ta sig hit till Uppsala för att hälsa på lite sådär. Det var alldeles ypperligt, med mycket god mat och skratt så som det ska vara. Och bowling. Det är ju också trevligt.

Annars är det väl ganska fullt upp just nu. Vilket är trevligt. Om än ovant.

Jag mår bra i alla fall.

Skönt.

Tö

Jag fattar inte grejen med att bli ledsen för att snön försvinner. Varför? Den var ju ändå bara grå och ful vid det här laget, vi har haft snö sedan november - mer än tillräckligt OCH att det nu dessutom är plusgrader. Jag menar, hallelujah?! Man slipper frysa! What's not to love?

Att över huvud taget bli ledsen över vädret känns lite överdrivet tycker jag. Om det inte faktiskt påverkar ditt liv eller någon händelse på något avgörande sätt så bara... lägg av. Jag fattar om du måste skjuta upp ditt bröllop eller inte kan ta dig till jobbet. Men annars? Nä.

Sen har jag säkert varit upprörd massa gånger. Just nu tycker jag dock bara det är löjligt.

Feel free to call me a hypocrite.

C'est moi, non ?

Stod framför spegeln häromdagen, glasögonen satt en bit ner på näsan så allt blev lite suddigt, även på nära håll. Tyckte mig se något i ögonen så jag kastade mig efter mitt block och ett kolstift. Snett och vint och skumma proportioner, men blicken fastnade. Underligt ändå.

Det är cirkelns förbannelse

Jag är så trött på den eviga oron över att vara sjuk. Lite ont i magen, hjärtklappning eller vad som helst kan när som helst spåra ur till cancer, hjärtfel, diabetes, infektioner osv. om jag inte hela tiden försöker styra mina tanker ifrån sådana saker. Det blir oerhört påfrestande och energislukande ganska snart, alla har säkert märkt av det någon gång.

Grejen är ju att det i princip alltid är något som jag oroar mig för och även om jag lyckas intala mig att det inte är någon fara så ligger det fortfarande och puttrar under ytan och stjäl min kraft. När det börjar bli riktigt illa kretsar plötsligt hela mitt liv runt detta och jag tänker hela tiden att "så fort det blir bra så kommer jag orka ta tag i allt annat" eller "så fort det är bra kommer jag orka mer och må bättre". Då kan jag bli sittande, utan att egentligen göra någonting alls, och liksom fastna i någon slags paralyserad ångest. Inte så allvarlig så, men det gör att allt känns som ett oöverkomligt hinder, till och med att stänga av musiken när datorn är framför en eller bara ändra ställning från hukande till sittande. Samtidigt vet jag ju om att jag oroar mig ganska lätt och att symptom då också förstärks. Hur vet man vad man känner på riktigt och vad man inbillar sig? Var går gränsen? Vad är stressrelaterat?

Det blir ju inte direkt lättare av jag är lite smått livrädd för att gå till läkaren också.

Och hur svårt är det inte att förklara. Om jag mår dåligt pga något dåligt som hänt så känner jag själv att jag kan hantera det mycket bättre. Man kanske blir smått förstenad en stund men man rycker ju upp sig och tar tag i saker ändå. Av någon anledning tycks jag inte kunna göra det så fort det handlar om sjukdomar. Och när jag väl lyckas tar det ofta inte lång stund innan jag börjar känna av något annat och det hela börjar om igen.

Så trött jag blir.

Fredagskväll, du vet

Har de sjukaste humörsvängningarna.

Eller kanske inte, egenligen. Är mest irriterad och nedstämd. Hyperkänslig i kroppen. Underlig känsla.

Obehagligt.